Saknar dig!

Har spenderat nästan hela sommaren, hela hösten, genom att längta.
Längta efter den dagen då vi skulle fara utomlands till Gran Canaria.
Men det jag inte visste då var att ju fortare vi skulle komma fram till den dagen, desto närmare skulle vi komma min morfars död.

Han har varit sjuk i Alzheimers i 6 år och nu var hans resa slut.
Den 16/11-08 dog han, medans vi var på Gran Canaria. Kan inte påstå att resan var den bästa jag gjort, roligare kunde man ju ha haft.

Jag har aldrig tappat någon som varit så närstående, viste inte att det skulle göra såhär ont!
Saknar honom hur mycke som helst, han lämnade verkligen ett enormt tomrum efter sig. Även fast vi inte träffade honom varje dag så känns det som om halva hjärtat är borta.

På begravningen fick mamma bokstavligen TA mig och min bror ifrån kistan. Ville inte lämna honom, kändes så hemskt att skicka ner honom under jorden, som om han skulle vara så långt bort om vi la honom där. Ville att han alltid bara skulle stå där i kapellet så man kunde sitta å krama hans kista i all evighet.



..önskar att jag bara fick krama honom en sista gång.. är det verkligen så mycke begärt.....

Bosse sa något sånt här under begravningen:
"Anna, morfar är inte där.. Han är överallt, vart du än går, men han är inte i den där kistan längre.."
Och dom orden har hjälpt mig rätt mycke angående att känna mig illa till mods genom att begrava honom.

Vet inte vad mer jag ska skriva, kanske inte det roligaste inlägget att läsa så här i juletider, men detta är allt jag kan tänka på just nu och förmodligen det enda jag kommer ha i skallen länge länge till. Känner hela tiden en enorm saknad och sorg, fast såklart kan man ju få tankarna på annat ibland.

Saknar dig morfar.. oerhört mycke!

Holger Ingemar Åström
*29/12-1922 / 16/11-2008